Skip to main content
Biomedicine in museums

"Skvi bevara vårt nutida biomedicinska kulturarv?". Lars Thorén-forelæsning, Uppsala 14. oktober 2004

By October 14, 2004No Comments

(Resumé af foredrag)
Thomas Söderqvist, “Ska vi bevara vårt nutida biomedicinska kulturarv?”, Lars Thorén-föreläsning, Uppsala medicinhistoriska förening och Stiftelsen för ett medicinhistoriskt museum i Uppsala, torsdag 14 oktober 2004, kl. 19

[pic-1] * Tack för invitationen.

* Visste inte att jobbet innnebar att vara föreståndare för Medicin-Historiska Museet.

* Anekdoten med dekanen.

* Det var världens chans [pic 2]:
– 4000 kvadratmeter mitt i Kph – ett 1700-talspalats
– ca. en kvarts miljon föremål, många helt tillbaka till 1700-talet
– en fantastisk samling målningar och fotografer
– ett fint arkiv och ett stort bibliotek.
dvs. ett av Europas största och rikaste medicinhistoriska museer.

* Här är lite exteriör- och interirörbilder [pic 3 – 9]

* Men också ett ställe man kunde få panik av [pic-10]:
– lite av samlingarna var registrerade.
– inga anställda som var professionella på det museologiska.
– huset var slitet och smutsigt.
– försiggick nästan ingen forskning
– utställningarna var från början av 70-talet
[pic-11-blank]

* Det som krävdes för att komma vidare var:
– professionalisering – ny personal på museumssidan + en kull doktorander
– politisk, moraliskt och ekonomiskt stöd från fakulteten
– en ny inriktning på hela institutionen

* Och det är den inriktningen jag ska prata om nu – plus om de problem som den nya inriktningen reser för oss

* Den nya inriktningen sammanfattas i namnet Medicinsk Museion [pic-12].
– kombination av universitets- och museumsinstitution. Dvs. en universitetsinstitution som bedriver forskning och undervisning i medicinhistoria – och dessutom vi har vi samlingar och utställningar. Allt integrerat i samma hus.

* Men det avgörande är ju inte namnet – men konceptet. Vad går den här Museion-idén ut på? Vad kan man göra med ett medicin-historiskt museum idag som förtjänar att ge det ett nytt namn?

* Varje tid har sin slags medicinska museum [pic-13] – 1500-talet, kuriosakabinetten (Wunderkammern), starkt medicinskt inslag. materia medica (örter, oljor, mineraler, torkade huggormar, enhörningshorn, mumier og kranier mm.) — men inga organ i sprit, inga kirurgiska instrument, inga fysiologiska apparater, inga sjukhussängar, mm.
– organsamlingar under 1700-talet. Hunterian Collection. Studiesamlingar. Dvs. medicinska museer parallella med naturhistoriska museerna (klassifikation av sjukdomar).
– mitten av 1800-talet kunde läkarkonsten uträtta nåt. Andra halvan av 1800-talet den moderna vetenskapliga medicinens genombrott. Dvs. läkarvetenskapen blev en del av det moderna framsteget. En framstegshistoria. Medicin-historiska museer som bars av läkarnas professionella stolthet. Samlingar av instrument och apparater, som vittnesbörd på moderniteten.
– vår föregångare (MHM) är ett sådant triumf-museum. Grundat 1906. Så vi har en rad stora instrumentsamlingar. Sammanlagt ca. 250.000 föremål.
– Men MHM kom stort sett aldrig med på trenden att se medicinhistorien som en del av samhälls- och kulturhistorien. Sct. Lars i Lund; Medicinhistoriska Museet i Göteborg.

* Det gör att vi är beredda att bygga upp en ny generation medicinska museer. Som fokuserer på medicinens nutidshistoria. De sista 50 åren har 95% av all medicin försiggått (alla kategorier.
– vår uppgift: att förstå medicinen i kulturen och historien under de sista 50 åren. Det har inget museum satt som huvuduppgift [pic-14].

* Vad har hänt?[pic-15] Stora politiska, organisatoriska och sociala förändringar. Nya sjukdomar. Stora förskjutningar i hälsoproblem, både nationellt och globalt. Men kanske mest iögonenfallande är:
– molekylarisering – genterapi – molekylär terapi
– digitalisering. Neonatalavdelning eller intesivavdeling liknar cockpiten i en Boeing 747.

* Få medicinska museer har tagit utvecklingen på allvar. Det ger två problem:
– det moderna biomedicinska kulturarvet försvinner
– framför allt ger insamlingen konsekvenser för det medicinska museumskonceptet. Det ska jag säga mer om.

* Ta tex vad vi menar med ett museumsföremål.
– museernas uppgift är att samla på det påtagliga (“tangible objects”). Man älskar konkreta och uppsiktsväckande saker och ting. Som väcker emotionella reaktioner.

* Här är två bra föremål [pic-16]. Lithoclasten och den obstetriska tången. Tilverkade av lätt igenkännliga material (trä och metall). Liknar verkstadsinstrument (tänger). Vem som helst kan förstå hur de funkar.
– lithoclasten är min favorit.
– alla medicinska museer har massor af såna här instrument som väcker emotionella reaktioner. Fottrampade tandläkarborrar, siamesiske tvillingar i sprit, amputationsknivar och -sågar osv. De är väldigt populära.

* Men – dagens medicinska föremål är inte konkret.
– genchippen [pic-17]. “Human Genome U133A Array” från Affymetrix: “the expression level of 18,400 transcripts and variants, including 14,500 well-characterized human genes”.
– mkt viktig i medicinsk forskning och diagnostik idag. Men väcker inte emotionella reaktioner.

* Problemet: Biomedicinen fyller mer och mer i livet. Men behandlingsmetoderna är svårare att förstå, instrumenten mer abstrakta.
– plåt- eller plastlådor, fyllda med elektronik och små dioder som blinkar.
– ett nutida kirurgiskt instrument kan vara piller, tex. AstraZeneca’s Losec®

* En annan konsekvens är att gränsen mellan fysiska “föremål”, resp. “bilder” och “texter” suddas ut. Tex. PET-scanner (positronemissionstomografi [pic-18] – förklara maskinen
– vad är “föremål”, vad är “bild” och vad är “text” i den här PET-scannern?
– vad på magasin, vad ska i arkivet, vad ska på biblioteket, vad ska i den ikonografiska samlingen?
– och hur mkt av PET-scanneren är meningsfull på en utställning?

* Detsamma gäller Losec. Vad är “föremålet”? Pillret är inte intressant. Omeprazol-molekylerna kan inte ses. Molekylmodeller gör sig bättre i böcker eller på dataskärmar. Det mest intressanta “föremålet” är det internationella nätverk av forskare, ingenjörer och finansanalytiker som gjorde successen möjlig.

* Så vad ska vi med medicinska museer i framtiden?
– idag är de flesta medicinhistoriska museer i världen en kombination av 2., 3. och 4. generationens museer (pic-19). Fyllda med läkarkonstens landvinningar. Konkreta och lättigenkännliga föremål, texter och bilder.
– men när de här “föremålen” och “bilderna” och “texterna” blir allt mer abstrakta — och smälter samman, dvs. när “museet”, “bildsamlingen” och “arkivet” konvergerer — ja, så får alltså vi problem med det här traditionella, moderna museumskonceptet.

* Så den uppgift vi ställt oss för Medicinsk Museion är att finna lösningar på insamling och utställning av de senaste 50 årens biomedicinska revolution.

Thomas Söderqvist

Author Thomas Söderqvist

More posts by Thomas Söderqvist