Autobiographyin Swedish

De sex mest spillda åren i mitt liv

By February 5, 2021 No Comments

I november 2020 började jag skriva kapitlet om mina första sex år på Roskilde Universitetscenter, 1973-79.

Det har varit ett svårt kapitel att skriva, eftersom jag uppfattar de åren som mitt livs mörka medeltid. När jag läser brev och dagboksanteckningar och ser på bilder vill jag helst glömma bort dem.

Jeg har verkligen försökt att tillämpa min bästa källkritiska distanserade historikerblick, men har hela tiden kämpat med de obehagliga minnena av dessa långhåriga år.

Dessa oändliga gruppdiskussioner om likgiltigheter, den grå betongen, misstänksamheten mot allt tänkande som inte hade politiska syften, bruna tekannnor, ölflaskor på borden och minnen av moln av sur tobaksrök var man än befann sig.

Känslan av fem spillda år.

Och det blev inte lättare att koncentrera sig om kapitlet när skolorna covid-stängde och vi hemarbetande föräldrar fick funka som hemskolningslärare. Dvs mest jag, eftersom min hustru har ett ‘riktigt jobb’ att sköta till skillnad från mig som ‘bara’ skriver mina memoarer. Jag klagar faktiskt inte — det är egentligen rätt kul att följa med i ungarnas skolgång — jag konstaterar bara att den dagliga rutinen med genomgång av matematikuppgifter och dansk och fransk grammatik mm. inte gjort det lättare att fokusera på de fem spillda åren i mitt eget liv.

Nu i början av februari 2021 har jag skrivit färdigt fyra femtedelar av kapitlet. Men nu håller jag på att storkna av minneslukten av surt 1970-tal, så igår bestämde jag mig för att låta den sista femtedelen ligga på is ett tag och istället börja skriva på kapitlet om de sex åren vid läroverket (Södra Latin) i Stockholm, 1959-65. Återkommer med ett synopsis inom kort.

(Foto: situationsbild från det problemorienterade och projektorienterade grupparbetet vid den tvååriga naturvetenskapliga grundutbildningen, RUC, troligen våren 1973)

Published on Facebook 5 February 2021, this post gave rise to a long discussion:

Anna Bring: Förstår! HU för att dessutom brottas med “det danske sprog”… Alla dessa diftonger och halvt nedsvalda ljud. Ovanpå allt det andra… Men jag antar att du är rätt så språkbegåvad. Och så ska du rätta dina BARNS danska grammatik, nu!

Thomas Söderqvist: Ja, språket var utan tvekan ett handikapp under dessa tidiga år i Danmark. Dels är danska ett svårt språk att uttala för oss konsonantvana svenskar, men dels var det nog också att jag inte hade någon riktig motivation att lära mig danska — jag hade inte tänkt mig att stanna i Danmark i all evighet och höll fast i banden till Sverige på olika sätt, tex. min äldsta lilla dotter i Halmstad och ett doktorandprojekt i Göteborg och alla mina gamla vänner i Stockholm — och det faktum att jag på den tiden var så negativt inställd till mycket i den danska kulturen ökade inte min motivation för att lära mig danska ordentligt. Jag blev i och för sig rätt snabbt rätt bra till skriven danska, men muntligt har jag aldrig lyckats danificera mig. Hursomhelst kan jag gott bistå ungarna i dansk grammatik på den nivå de befinner sig, men när det gäller uttal så slår de mig med åtskilliga hästlängder — jag kan fortfarande inte skilja mellan danskt ‘o’, ‘u’ och ‘å’ i förnamn som Ole och Mogens och jag tycker fortfarande att ‘gråspurv’ och ‘Skodsborg’ låter ungefär likadant.

Mats Johan Söderlind: Målande 70-tals-synaps. Själv gästspelade jag som översättare av Oprech-magasinet, ett blad som gavs ut av exilchilener på spanska och svenska, i syfte bl a att hjälpa till att hitta människor som försvunnit under Pinochets diktatur. Det är beskrivningen av den sura ogenomträngliga tobaksröken som väcker minnena. Usch!

Thomas Söderqvist: Och inte bara cigaretter, utan tung söt pipdoft, och tjocka moln av cigarrer/cerutter. Här tänder en studerande sin pipa – ölflaska på bordet – sex killar och en tjej. Den obligatoriska bruna tékannan.

Anna Bring: Tackom lovom att man slipper detta idag!

Thomas Söderqvist: Det var en stygg tid.

Christian Abrahamsson: Jag känner din smärta Thomas.

Thomas Söderqvist: Och så denna hårväxt i ansiktet — jag får myrkryp av skägg och långt hår. Här påbörjades den långa marchen genom de danska institutionerna, Christian. Många läste Schanz’ ‘Til rekonstruktionen af kritikken af den politiske økonomis omfangslogiske status’ och begrep inte ett ord av den — men kors vad fraserna flög runt i luften — till och med på den naturvetenskapliga grundutbildningen.

Christian Abrahamsson: Mysproggare!

Thomas Söderqvist: Det är nog ingen tillfällighet att slaktarmästarsonen Hans-Jørgen Schanz, som grundlade dansk kapitallogik som en kult, själv blev akademiskt uppfostrad hos Johannes Sløk som grundlade idéhistoria i Århus som en spin-off från teologin.

Johan Samuelsson: Slök, läste vi Karlstad!

Thomas Söderqvist: Menar du den här?

Johan Samuelsson: nej, läste en kurs i kulturvetenskap med inslag av religion, kan ha varit Da Gud fortalte en historie. Även HC Wind och Lögstrup lästes, tidigt 90-t

Thomas Söderqvist: Kjell Jonsson, du har väl träffat Schanz?

Kjell Jonsson: Nej, det tror jag inte, men jag läste några av kapitallogikerna. Även ”Til rekonstruktion af kritikken af den politiske økonomis omfangslogiske status” (1973). Nu kan man också läsa Kurasje gratis: https://rauli.cbs.dk/index.php/kurasje/issue/archive

Thomas Söderqvist: Kjell: Förstod du vad du läste?

Kjell Jonsson: Thomas Förstod? Lite grann, tror jag. Men kan inte påstå att läsningen gett några djupgående avtryck.

Christian Abrahamsson: Vist var det JS som bjöd in Dutschke till Århus?

Thomas Söderqvist: Vet inte.

Carsten Sestoft: Jeg føler med dig, Thomas, også jeg har et eller andet udestående med 70erne, endda selv om jeg allersidst i årtiet (28. december 1979) begyndte at ryge pibe og ikke skulle trækkes med dansk som fremmedsprog.

Thomas Söderqvist: Carsten: Husker du hvilken dato du begyndte at ryge pibe??

Carsten Sestoft: Thomas, ja, det mener jeg, det kan dog være, at jeg forveksler med datoen for køb af den første pibe. Og så er der selvfølgelig også den mulighed, at jeg husker forkert.

Thomas Söderqvist: Wow – jeg har slet ingen specifike minder af min rygning. Jeg husker at jeg prøvede at ryge pibe i perioder fra 17-19-årsalderen og opad, hvor besværligt det var at stoppe den og holde ild i den og at røgen bed på tungen. Da jeg flyttede til Danmark begyndte jeg at ryge cerutter og små cigarcigaretter; holdt først op omkring 2005.

Carsten Sestoft: Thomas, jeg holdt op med at ryge den 15. juli 2007. Eller mere præcist, da jeg røg den sidste pibe tobak o satsede på, at det forblev den sidste. Det gjorde det. Her er jeg 99% sikker på datoen.

Thomas Söderqvist: Hvad fik dig at holde op, Carsten?

Carsten Sestoft: mindst tre ting: at det var næsten ophørt med at være socialt acceptabelt at ryge; at jeg som 43-årig kunne mærke, at jeg ikke tålte det godt længere; og endelig og især, at det ved lov blev forbudt at ryge indendørs i maj 2007. Der var noget med, det var lykkedes mig at vænne mig til ikke at ryge, når jeg var på arbejde, og så blev det sommerferie, og jeg tænkte “nu går jeg jo tilbage til at ryge i dagtimerne og så skal jeg have besværet med at vænne mig af med det igen efter ferien, så må jeg hellere holde helt op”. Og det gjorde jeg så.

Thomas Söderqvist: Var det så sent som 2007 det blev illegalt att röka inomhus i offentliga institutioner?

Carsten Sestoft: Ja, det er det. Tror det er denne lov: https://www.retsinformation.dk/eli/lta/2007/512

Peter Wallenskog: Har du bara fem bortkastade år – lyckost.

Thomas Söderqvist: Okay, allt är relativt, kan jag se.

Anders Johan Hede Madsen: Jeg er spændt på flere detaljer. Jeg har aldrig vidst at du havde det sådan i den periode. Billedet giver mig kun gode minder, jeg husker alle personerne. Også at alle møderne foregik i en slags laboratorier. Men jeg kan godt få lidt kuldegysninger, når jeg tænker tilbage på projektafleveringsperioderne. Bordene var et stort rod. Jeg mindes det som ” miskmasket af manuskripter og margarine”

Thomas Söderqvist: Anders, jeg er så glad for at have dig som en temperamentsmæssigt anderledes personlighed og et RUC-politisk nogenlunde uafhængigt historisk vidne med datidig god observationssans og forholdsvist god nutidig hukommelse. Det er guld værd for mig: jeg vil kunne skærpe min oplevelse af epoken ved at konfrontere den med din. Måske kan jeg ta mig sammen til at få den sidste femtedel af kapitlet færdigt med dig som intenderet læser – dvs jeg dedicerer det i første omgang till dig og tænker på dig som ‘læseren’ — det kan måske få mig igennem blokaden?

PS, Anders: husker også du alle personerne på billedet?! Det tænkte jeg nemlig også på. Hver eneste en af dem! Jeg husker ikke deres navne (gør du?) men netop deres udseende, og til dels også deres måde at bevæge sig og tale på. Det er sgu mærkeligt hvad vi begge kan huske efter næsten 50 år. Desværre har jeg ikke nogle fotos fra 1980erne eller 1990erne, så jeg ved ikke om det er pioniærgenerationerne som har gjort et så stort indtryk eller om alle de studerende gennem årene sidder i min hukommelse.

Anders Johan Hede Madsen: Nej, jeg husker ikke et eneste af navnene. Jeg refererer til det første billede. Jeg husker heller ikke nogen af personerne fra det andet billede. Men det er sikkert rigtigt det med pionerårgangene. Jeg har heller ikke fotos fra firserne.

Thomas Söderqvist: På det store øverste billede er det vel laboranten Gerda (Christensen?) bagerst ved bordenden? Hun som var meget politisk aktiv og gik til Tek-Sam-miljøet.

Anders Johan Hede Madsen: Ja det tænkte jeg også. Men jeg var i tvivl da hun ser så ung ud.

Thomas Söderqvist: Det er sjovt, jeg husker hende også som ældre og med mere kampudstråling – måske var hun bare træt den dag?

Thomas Söderqvist

Author Thomas Söderqvist

More posts by Thomas Söderqvist

Leave a Reply