Skip to main content
Autobiographyin Swedish

Att sätta rätt rubrik på kapitlet om gymnasiet

By February 8, 2021May 4th, 2021No Comments

Nu har jag börjat skriva på kapitel 3. Jag börjar med att ge det arbetstiteln ‘Södra latinare, fågelskådare och tonåring’ — i den ordningsföljden. Det kan komma att ändra sig under skrivandets lopp, tänker jag, till exempel till ‘Hur morsan träffade en karl och jag flydde hemifrån’ eller något liknande.

Hursomhelst, här är ingressen (*):

“I månadsskiftet augusti september 1959 började jag i realskolan vid Högre allmänna läroverket för gossar å Södermalm i Stockholm och knappt sex år senare tog jag studentexamen. Den imposanta röda tegelkolossen – Södra Latin, som den hette i dagligt tal – var den självklara ramen för mitt liv under tonåren. Ja, så minns jag det i alla fall; och morfars utförliga dagböcker, ett dussin bevarade skoluppsatser och ett tjog intervjuer med gamla läroverkskamrater bekräftar den minnesbilden.

Men det finns också en annan uppsättning minnesbilder, som bekräftas av de små fältanteckningsböckerna i A6-format, i vilka jag skrev ner vad jag såg och upplevde under tusentals timmar i naturen, först i skog och skärgård i närheten av Stockholm, senare i fjälltrakterna och vid ishavskusten. Det är i de dagböckerna den första riktiga passionen i mitt liv träder fram – med en nostalgisk kraft som vida överstiger skolårens.”

Så snart jag har lagt ut den korta kapitelingressen på Facebook slår det mig att innehållet står i motsättning till kapitelrubriken. Och det har nog att göra med att kapitlet visserligen periodmässigt avgränsas av åren vid Södra latinläroverket, men att det är de fältbiologiska aktiviteterna som faktiskt fyller mest i mina minnesbilder.

Så redan nu tror jag att jag ska revidera titeln till ‘Fågelskådare, Södra latinare och tonåring’. Det med ‘tonåring’ hamnar hursomhelst sist, jag har ingen särskilt minnesbild av mig själv som ‘tonåring’, med tonåringsproblem.

(*) Ingress: “början, inledning; särsk. om början av en muntlig l. skriftlig framställning; äv. om särskild formel varmed en skrivelse l. en författning inledes; äv. om yttrande varmed man avser att inleda ett samtal”.

Published on Facebook 8 February 2021 — and with a few comments:

Anna Bring: “Sölatinare”… som min pappa skulle sagt! Han berättade så mycket om “Sölatin”… Jag har t o m filmat honom på skolgården när han berättade anekdoter…

Thomas Söderqvist: När gick han där?

Anna Bring: Åh… han gick ut med bara stora A i allt, språk som NA-ämnen… Och han var bara 17, yngre än sina klasskompisar! Ursäkta, pappas flicka… När kan det ha varit? 1946! 1947?

Thomas Söderqvist: Vad hette han? Är Bring ditt flicknamn? Jag tycker mig minnas att det bodde en familj Bring på andra eller tredje våningen i det hus vi bodde i på Söder (Högbergsgatan 11).

Anna Bring: Han hette Göran Lennart Bring, född i juni 1929. Mycket möjligt, att familjen bodde där! De bodde i dessa kvarter under andra halvan av 1800-talet och in på 1960-talet… Ibland hör jag min faster (97 år) nämna Högbergsgatan, andra gånger Ragvaldsgatan (nere vid St Paulsgatan) Adressen Götgatan 28 omnämns, men det har blivit ändring i numreringen på den gatan, så KANSKE det kan ha varit ett hus ända borta vid Högbergsgatan? Eller så flyttade de ett antal ggr i kvarteren där i kring! Kanske jag ska kolla med Stadsmuséet vid tillfälle… De kanske har gamla register? Anna och Alfhild Bring bodde ihop efter att deras mamma dött. Sedan bodde farmor Ester Bring och farfar Ludvig Bring ihop med Ludvigs systrar A + A, i nån större lägenhet med deras fyra barn, av vilka pappa var den yngste, under lång tid också…

Thomas Söderqvist: Bring-familjen bodde länge på Högbergsgatan 11 – som var (och är) det fristående huset i hörnet till Nytorgsgatan, dvs där Högbergsgatan börjat östpå, vid Katarina kyrkogård.

Anna Bring: JA! Jag vet att pappa pratade om Nytorgsgatan OCKSÅ som en av de gator de bott på! Han pekade ut huset… har det på S-VHS-tape…

Anna Bring: Det väcker så starka känslor för mig, detta om deras liv. Tack för ditt engagemang. Detta handlar ju om dig!

Thomas Söderqvist: Det är bara kul att hitta ‘connections’.

Anders Johan Hede Madsen: Usandsynlige sammentræf af omstændigheder. Jeg er vild med den slags, selvom de indtræffer hele tiden. Du får lige en af de sidste. Jeg tænkte på noget som havde med dig at gøre da jeg forleden skulle falde i søvn. Det irriterede mig at jeg ikke kunne huske navnet på Thor A Bak som opponerede ved din disputats. Jeg prøvede at komme på hans medforfatter til en matematikbog, og ham kunne jeg heller ikke huske. Om morgenen læste jeg hans dødsannonce i avisen.

Thomas Söderqvist: Det findes et begreb for den slags tilsyneladende osandsynlige sandsynligheder. Thor A Bak var en meget venlig mand – jeg har en meget sigende anekdote om ham som jeg vil fortælle i aften efter middagsmaden.

Anna Bring: Är det kanske “serendipity” du tänker på? (“Det finnes et begrep…”)

Lars-Erik Liljelund: Det här är inte du? Som kallar dig Bernt.

Thomas Söderqvist: Lars-Erik Liljelund nej, bestämt inte jag.

Lars-Erik Liljelund: Insåg det men håll med om att det är ganska likt.

Thomas Söderqvist: Nä väl? Anna Söderqvist, liknar han mig?

Anna Söderqvist: Näää…. pyttelite, kanske. Om man kisar.

Thomas Söderqvist: Lars-Erik: du kisar, menar min dotter.

Lars-Erik Liljelund: Synd, tänkte att man bara ändrar till Thomas berättelser sedan har du en fotobyline.

Thomas Söderqvist: Bortsett från ögonen — hans är stålblå och fast framåtblickande, mina är lite grönbeiga och veligt inåtvända. Har du sett bildserien på www.canities.dk ?, Lars-Erik?

Lars-Erik Liljelund: Se där ja, flera av bilderna tycker jag var lika den bild jag hittade. Hade du odlat en riktigt borstig mustasch, a la Stalin i stället för den lilla randen som man se på bilderna hade du gått fri. Sorry hade fel även här, 1979 var den hyfsat borstig. Man ser inte Mahjong kostymen.

Thomas Söderqvist: Mustasch ja, den hade jag nästan glömt, den odlade jag på 1970-talet, men den försvann omkring 1980.

Lars-Erik Liljelund: Finns ett företag på Gotland som fortfarande syr den. Vill du ha adressen?

Thomas Söderqvist: Jag vet, hittade dem på nätet för några år sedan – men nu har jag tyvärr inget fnl-märke längre så då går det inte. Ja, fy fan vad man såg ut där på 1970-talet — jag blir mörkrädd. Åh, den önskar jag att jag hade haft ett foto av — den var mörkröd och hopplöst omaskulin — och signalerade vänsteråsikter, dvs FNL-märke som obligatorisk accessoar.

Thomas Söderqvist

Author Thomas Söderqvist

More posts by Thomas Söderqvist

Leave a Reply