Skip to main content
Monthly Archives

September 2015

Moral and emotional self-spanking

By Autobiography, in English No Comments

Dedicated much of October 2015 to moral and emotional self-spanking at the highest level. Read more than 40-year-old correspondence, diary entries, draft scripts, etc. from my ten years as a political activist and social analyst in the 1970s. It was even more depressing than reading the letters from the failed relationship.

[Ägnade en stor del av september-oktober 2015 åt moralisk och känslomässig själv-spanking på högsta nivå. Läste mer än 40 år gamla brevväxlingar, dagboksanteckningar, manusutkast m.m. från mina tio år som politisk aktivist och samhällsanalytiker på 1970-talet. Det var mer deprimerande än att läsa breven från de förlista parförhållandena.]
Published on Facebook (25 September 2015) this post generated the following comments:

Read More

Jag öppnar dörrarna till minnesrummen

By Autobiography, in Swedish No Comments

Här är min metod till att öppna dörrarna till minnesrummen:

När jag väl hade insett att mitt minne är episodiskt — och primärt består av bilder av fysiska platser, byggnader och lokaler, befolkade av individer med vaga och uttryckslösa ansikten — så började jag dela upp min minnesvärld i ett antal distinkta rum. Till exempel barndomshemmet på Högbergsgatan i Stockholm, ett studieår vid Zoologiska Institutionen vid Stockholms universitet, de tio åren som lärare på naturvetenskapliga grundutbildningen i Roskilde, åren i radhuset i Galgebakken utanför Köpenhamn, ett år som postdoc i Palo Alto, etc. Sammanlagt urskiljde jag ett knappt hundratal rum, från 1950-talet till idag.

I nästa steg gick jag ännu mer systematiskt till verks. Jag öppnade dörrarna till rummen, ett efter ett, i kronologisk ordning, och lät minnena strömma ut. Det försiggick bäst i mörkret, i sängen på kvällarna. Jag lät mig översköljas av minnesbilder, stort och smått, från det specifika rummet. I några av rummen var minnestrycket så högt att jag måste stänga dörren på glänt för att inte bli överväldigad; jag skulle ju också hinna anteckna, åtminstone ett stickord eller två.

Fysiska platser och lokaler fyllde som sagt mest i minnesströmmen. Men efter hand blev platserna och lokalerna mer och mer befolkade med människor och allt färre saker och ting. Och till sist, när rummet nästan var tomt, och alla de yttre ramarna nerskrivna, så började det komma vaga reminiscenser av mänskliga relationer och känslor: rädsla, pinsamheter och enstaka moment av lycka. Dessa immateriella minnen var mycket svårare att få fatt i än de bastanta fysiska minnena: dessa emotioniella minnen gled lätt bort som rök i blåsten.

Länge låg jag där mörkret, kväll efter kväll och tittade in i tomma lägenheter, biografsalar, arbetsrum och möteslokaler, och såg människorna ur mitt liv. De fick klarare ansikten, de fick både för- och efternamn, och jag började ana känslor av sympati, konflikt, omsorg, motvilja, hat, förälskelse, kärlek och sorg.

Det blev en lång höst och för lite sömn emellanåt.

Publicerat på Facebook 17 September 2015 gav detta inlägg upphov till flera goda kommentarer: Read More

Episodic memory and narrative reconstruction

By Autobiography, in English No Comments

In the course of this project, I’ve spent evening after evening recollecting memories from my childhood and school years. I have jotted down pages of notes with several hundreds of flashes of recollections of places, objects and atmospheres, and sometimes people and feelings (what I call unit memories) from age 4-5 to age 18.

It strikes me that all these memories are episodic, i.e., they are about singular events and they haven’t at any time come forth in any particular chronological order. In other words, my memory is not organised as a narrative.

I guess I could — later on, in writing — reconstruct all these episodic unit memories in some kind of narrative order. But why should I do so? Reconstructing them narratively would, I think, be to violate my phenomenological experience of my own past. What would I actually gain from turning the actual, apparently unstructured, episodic order into a structured narrative?

Are there any of my knowledgeable philosophical / psychoanalytic / biographical / phenomenological / psychological / literary friends out there who could help me?

An almost idential version was published on Facebook, 9 September 2015 and generated a very large number of very interesting comments: Read More