Skip to main content
Autobiographyin Swedish

Memoarskrivande som ömsesidig bildning

By January 27, 2021February 7th, 2021No Comments

Konstnären/skulptören Anna Bring skrev i natt en kommentar till min dröm om den blåa dörren (som jag skrev om igår kväll, se här och här) — och som jag menar är så relevant för hela min verksamhet här på Facebook att jag citerar den.

Hon skriver att hon tror att “det är läkande och helande för dig med många av kommentarerna och mycket av gensvaret du får. Underbart, du har uppfunnit en genial form av andlig mognadsprocess. Ville inte använda det slitna begreppet ‘terapi'”.

Det är en helt riktig antagelse. Anna Bring sätter fingret på en central aspekt av mina skriverier på sociala medier. Konstigt nog är det ingen som har sagt det tidigare (säkert är det någon som har tänkt det, men inte sagt det?). Men jag har ju heller inte själv skrivit något om det.

Jag ser alltså mina offentliga skriverier som en “andlig mognadsprocess”, som Anna Bring formulerar det.

Om det är min uppfinning eller om den är särskilt genial vill jag nog låta vara osagt. Men att det är ett led i en mognadsprocess är helt riktigt. Så är det tänkt, och så fungerar det i högsta grad.

Kanske kunde man kalla det en ‘bildningsprocess’ istället? Så som ordet ‘bildning’ (‘Bildung’) traditionellt förstås, dvs. en “tradition of self-cultivation … wherein philosophy and education are linked in a manner that refers to a process of both personal and cultural maturation. This maturation is described as a harmonization of the individual’s mind and heart and in a unification of selfhood and identity within the broader society” (https://en.wikipedia.org/wiki/Bildung).

Jag utgår från att denna ‘Bildung’ på sociala medier är en ömsesidig process. Lite grann som brevskrivandet kunde fungera förr i tiden. Nuförtiden som en offentlig konversation där alla kan följa med i varandras brevskrivande och i den ömsesidiga självförståelse som växer fram ur samtalet.

Och eftersom det är en ömsesidig bildningsprocess så är det heller inte en form för terapi. Inte bara därför att ordet ‘terapi’ är litet slitet, utan just därför att processen är ömsesidig. Det är ingen terapeut/klient-relation i den här slags skriverier. Så även om många av mina utgjutelser här vid tangentbordet kanske ytligt sett kan liknas vid bekännelserna på soffan i terapirummet, så uppfattar jag dem ändå inte som en form för terapi.

Ömsesidig bildning. There we are.

Publicerad på Facebook 27 januari 2021, med följande kommentarer:

Kirsten Jungersen: Det er i hvert fald en fin og givende måde at bruge Facebook på

Janne Sjunnesson: Lene Rachel Andersen 🇩🇰. Hon driver www.nordicbildung.org

Janne Sjunnesson: http://sjunne.com/2015/03/24/bildning-folks-och-min

Thomas Söderqvist: Tack för tipset — och tack för den intressanta blogposten om din bildningsresa. Mycket läsvärd.

Janne Sjunnesson: Tack själv.

Thomas Söderqvist

Author Thomas Söderqvist

More posts by Thomas Söderqvist

Leave a Reply