Skip to main content
Autobiographyin English

The memory of smell, atmospheres, and memoir writing

By February 2, 2021July 9th, 2021No Comments

The recent covid-19 pandemic has made many of us aware of the importance of smell — or rather the loss of smell — in our lives. Which makes me think back on the importance of smell in my own life.

When I immatriculated at Stockholm University 50 years ago, I chose chemistry as my first subject. I learnt, among other things, that science is about abstract concepts, experiments and precise observations. We spent months weighing substances, calibrating pipettes and calculating errors of measurement.

But what lingers most strongly in my memory is that chemistry was also an intensely sensuous discipline (today, maybe it’s all learnt in front of the computer screen?).

All the senses were involved. I vividly remember the beautiful colours of some of the (mostly organic) stuffs we produced and the click-click-click sounds of the Geiger counter. But most of all I remember the experience of smell.

As I remember it, all substances we used and produced smelled of something. Ammonia, hydrochloric acid, nitrous gases, bromine, hydrogen sulphide, and a whole array of carboxylic acids, ethers, aldehydes and ketones — it was a continuous bombardement with specific smells, many of them pleasant and sometimes dangerous, some foul but nonetheless often harmless, at least in small concentrations. (note 1)

The lasting impression in my memory is not the specific smells of specific substances, however. What I remember best is the unspecific smell atmosphere (note 2) of the laboratory — ranging from a vague sense of bakelite plastic and vacuum tubes in the physical chemistry room to the heavily odorous organic chemistry lab, which even the most efficient fume hoods couldn’t remove and which impregnated our lab coats and underwear.

That experience of vague smell atmospheres has followed me throughout life. I am very much aware of the vague, yet specific, odourous impression of other peoples’ homes, of restaurants, schools, pharmacies, inner-city streets, suburbs, forests, etc.

Would it be possible to write a memoir that focuses on my experience of smell atmospheres? Something akin to the fictional scent-focused biography of Jean-Baptiste Grenouille that Patrick Süskind outlined in Das Parfum. Not a fictional story and not focused on specific odours, but more in the form of an autobiographical report of my life in terms of the different kinds smell atmospheres I have encountered throughout life.

Would a smell memoir be too monotonous? Too emasculated? Too vague and too short?

Probably. But it would nevertheless be interesting to develop the notion of the atmospheric qualities of memory further. To my best knowledge, the notion of atmospheric smell as a dimension of our memory of the past has not been treated in the literature (whereas memories of specific smells are of course a commonplace topic, not least due to Marcel Proust’s famous Madeleine cake experience and its impact on subsequent generations of scholars).

Any ideas how to proceed?

Notes:

1. Smell in the chemistry lab has been discussed by others; for example, David Lowe has written about the smell in contemporary organic chemistry labs, and historical aspects of smell in the chemistry laboratory has been studied by the Uppsala historian of science Anders Lundgren.

2. It was my former PhD student Anette Stenslund who made me aware of the phenomenological concept of ‘atmosphere’ and smell as a component of the sensuous ‘atmosphere’.

(photo credit: https://www.spiegel.de/international/zeitgeist/joy-milne-can-smell-parkinson-s-before-it-is-diagnosed-a-1295601.html

This post was first published on this website (http://www.canities.dk/autobiography/english/the-memory-of-atmospheric-smell (30 December 2015); later revised and expanded into a Facebook post on 2 February 2021, it gave rise to the following comments:

Jerry Segerholm: Vid några tillfällen har jag blivit attraherad av kvinnor som jag inte alls varit intresserade på grund av deras lukt. Vid några tillfällen har jag inte ens sett dem. Den fysiska reaktionen är inte i form av erektion, utan mer som ett “jaktläge”. Det har inte hänt så många gånger, då jag har kunnat isolerat det till bara lukten och jag är inte medveten om doften i sig. Sedan har vissa kvinnor parfymer eller annat som stöter bort mig. men då är jag medveten om doften.

Thomas Söderqvist: “Jaktläge” är ett bra ord! Doftens betydelse för erotisk attraktion kan inte överskattas.

Jerry Segerholm: Tack, Ville inte bli missförstådd.

Carolina Saf: Håller med om ordet jaktläge, sinnen på helspänn efter en signal / aktivitet / inbjudan till aktivitet från den andre. Har hänt mig också fast när det gäller vissa män.

Thomas Söderqvist: Mina näsvingar vibrerar lätt i ’jaktläge’.

Andreaz Altermann: Nyligen berättade min dotter om ett experiment kring doftens betydelse. Man filmade och hade sensorer och registrerade hur ofta kvinnor blev fysiskt berörda under en vanlig kväll ute på en bar. Det gick väldigt lätt att dela in dem i olika grupper, som var mest mindre och minst berörda. Det var först när man kontrollerade även i vilken fas de var i sin menscykel som man till fullo entydigt förstod varför vissa hörde ihop, på ett annars högst förvånande sätt. Det var dock ingen verklig överraskning att de som var nära ägglossningen var de som drog åt sig mest kontakter.

Thomas Söderqvist: Mycket intressant!

Jonas Persson: Var inte det i Vetenskapens Värld för så länge sedan. Eller var det NOVA?

Jerry Segerholm: Inte det minsta förvånad, men tack för att du skriver om det. Den här typen av experiment behövs, de som utförs i en kontrollerad miljö är jag inte imponerad av. Finns en intressant hypotes att alkoholen som intas gör att doften lättare sprids, precis som en parfym. Och har läst om folk som har varit på längre fjällvandringar med begränsade tvättmöjligheter börja märka av hur intresset stiger efter några dagar.

Thomas Söderqvist: Det vet jag av egen erfarenhet.

Jerry Segerholm: Anade det, och hade tänkt adressera det till dig 🙂

Helena Björk: Maybe of interest to you Gretchen Rubin🙂

Anna Bring: Ja, jag minns särskilt två kärlekar, kanske de största i mitt liv, hur djupt påverkad jag var av deras personliga kroppslukt/doft. Jag har ett tydligt minne av hur jag går bakom Per och hur mycket hans doft påverkar mig. Han var vegetarian och hans doft var ganska stark, som jag minns det. Men den var älskad. Och jag var ändå bara 21 när jag träffade Per. Just idag har jag haft ett långt roligt samtal med honom, han bor i Stockholm. Vi är nära vänner numera. Hans sambo sedan 20 år är jättefin mot mig, och hon är helt ohotad.

Thomas Söderqvist: Anna Bring Har vegetarianer en starkare kroppsligt än köttätare?

Thomas Hakansson: Detta fenomen har undersökts i den berömda “sweaty t-shirt” studien från 2001. Det har med feromoner att göra som signalerar kompatibla immunförsvarsgener mellan män och kvinnor. https://www.pbs.org/wgbh/evolution/library/01/6/l_016_08.html

Thomas Söderqvist: Nu minns jag den studien, tack!

Thomas Söderqvist

Author Thomas Söderqvist

More posts by Thomas Söderqvist

Leave a Reply