Autobiographyin Swedish

Att göra sin ångest m.m. till en hobby

By February 4, 2021 No Comments

“Ta dig an din ångest som en sorts hobby”, skriver min emellanåt livskloke Facebook-vän Andreaz Altermann.

Som en hobby? Omedelbart låter det fånigt. Men vid närmare eftertanke — det är bra sett.

Och väl inte bara ångest? Utan även sorg, oro, saknad, ånger, skam- och skuldkänslor, dåligt självförtroende — fortsätt uppräkningen på egen hand — dvs. stort sett allt som pinar och plågar sinnet.

Gör skiten till en hobby istället för att praktisera alla dessa meditationstekniker. Och istället för den stoicism som vi vanliga dödliga ändå inte förmår att praktisera.

Published on Facebook 4 February 2021, this musing gave rise to a short discussion:

Leif Abrahamsson: Eller så gör man som Ingemar Bergman – slår mynt av ångest och demoner. Men möjligen var det en inkomstbringande hobby för honom? Eller omvandla demonerna mm till melankoli? En betydligt skönare och underskattad känsla – något av summering av tillbakablickarna.

Thomas Söderqvist: Ja, det är riktigt, Leif, man kan slå mynt av det också. Jag är så naiv, din litet mer cyniska realism kan vara en välgörande kalldusch 🙂 Men att omvandla skiten till melankoli låter till gengäld mycket bättre.

Leif Abrahamsson: Woody Allen är väl ytterligare ett, av många, exempel?

Thomas Söderqvist: Det har du rätt i. För att inte tala om Lars von Trier (ping Christian Abrahamsson).

Leif Abrahamsson: Jag undrar även över Lars Noren, och Jan Myrdal?

Thomas Söderqvist: Ja, de transformerar ju alla skiten till något de kan leva av. Men som ‘hobby’?

Anna Bring: Dämoner kallade han dem…

Thomas Söderqvist: Jag har många demoner i mitt huvud. Allt för många. Konstigt nog lyckas det mig stort sett att slå dem ned, fängsla dem, bura in dem. Men kors vad det har kostat. Och inte en enda jävla film har jag producerat.

Carolina Saf: Måste hobbyapproachen vara i motsats till stoicismen? Kan inte en praktiserande stoiker nalkas det hela som en hobby?

Thomas Söderqvist: Jag tror faktiskt inte det. Stoikern drar sig undan smärtan, övar sig i att uppfatta den som irrelevant — att gå in i smärtan som en hobby är närmast motsatsen, eller vad säger min lokale stoicism-expert: Svend Brinkmann?

Barbro Berg: Eftersom jag inte har och aldrig haft en hobby borde jag kanske inte uttala mig men mig passar en livssyn där ångesten och smärtan ses som en värdefull del av livet som vi inte kan paketera och städa undan utan livsfarliga konsekvenser. ”Ångest, ångest är vår arvedel….”. Eller det existentialistiska credot att ångesten är en oundviklig följd av vår fria vilja. Bara att välja alltså.

 

Thomas Söderqvist

Author Thomas Söderqvist

More posts by Thomas Söderqvist

Leave a Reply