Skip to main content
Autobiographyin Swedish

Är Houellebecq’s Soumission verkligen satir?

By July 30, 2018February 2nd, 2021No Comments

För en tid sedan läste jag den engelska översättningen av Michel Houellebecqs Soumission (2015).

Det har tagit mig nästan tre år att ta mig samman till att öppna den. Inte för att jag tycker illa om Houellebecq på något sätt, tvärtemot. Jag har läst stort sett allt av honom, jag tycker han är en lysande författare — åtminstone i översättning, jag läser ogärna franska, det går för långsamt — men jag hade länge motstånd mot att gå igång. Kanske var jag rädd för att bli indragen i en islamofobisk tankevärld, kanske var jag bara rädd för att bli besviken?

Men när jag väl kom igång försvann allt motstånd snabbt och redan efter ett par sidor underkastade jag mig villkorslöst min nutida favoritförfattares prosa, sög med dold skadeglädje till mig hans träffsäkra gliringar mot (den franska) universitetskulturen och identifierade mig helhjärtat med författarjagets dagliga tillvaro med dålig sex, mikrovågsmat, alkohol och mer alkohol, ensamhet och livsleda. I det avseendet är Soumission/Submission en helt typisk nihilistisk och kulturpessimistisk Houellebecq.

Det som gjorde Soumission till en sådan mediesensation när den kom var ju dock inte hans sedvanliga misantropi, utan hans val av politiskt tema — en mikroskildring av hur Frankrike i allmänhet, och universitetsvärlden i synnerhet, snabbt förvandlas i en nära framtid där det Muslimska Brödraskapet getts den politiska makten.

Jag ska inte försöka återge alla nyanserna i den diskussion som följde på publiceringen. Det går lätt att finna massor av analyser på nätet. Men det var en ting som slog mig under läsningen, särskilt mot slutet, nämligen att anklagelserna om islamofobi är ohållbara. Tvärtom läser jag Soumission som en lätt kamouflerad bekännelsesskrift av en libertariansk nihilist som längtar efter en samhällig och religiös vision — ett legitimt partriarkat. I min läsning är Houllebecq en Saulus som ännu inte omvänt sig på väg mot Damaskus, utan fortfarande kämpar med sin fariséism.

Det kan man nog, om man så vill, uppfatta som en satir. Men medan Houllebecqs tidigare böcker hade starka satiriska sidor, så märker jag inte av någon satir i Soumission. Jag läser författarjagets muslimska trosbekännelse, hans dragning till patriarkatet, och inte minst hans förväntan om att snart få ta sig en ung hustru som tillgivet vill underkasta sig, helt bokstavligt.

This post was published on Facebook 30 July 2018, where it generated the following comments:

Jan Almäng: En händelse som ser ut som en tanke är att en god vän till mig berättade att han just läst ut den i morse. Själv har jag inte läst den.

Thomas Söderqvist: Jag fann den av en tillfällighet i en liten bokhandel i SF och tänkte att det var det enda jag verkligen hade lust att läsa under semestern. Han skriver oerhört precist. Inte ett överflödigt ord.

Vassiliki Betty Smocovitis: Thomas, I read it entirely as satire and could not put it down. I think is quite brilliant, as do some friends in French literature. Why is this satire? Because the plot-line is incredulous and if read this way, quite a commentary on Islamophobia. The characters are totally beyond belief.

Thomas Söderqvist: Betty- the reason I suspect it isn’t satire is that the plot is not that incredulous and especially that the characters are, in my view, not at all beyond belief. I’ve met quite a few people of that moral stature.

Johan Mårtensson: A deep prediction about the decadence and consequent demise of european culture. The way back to catholicism could still save Huysmans but it is closed to Huellebeqs alter ego.

Thomas Söderqvist: And that’s why there is only one way forward for Houllebecq’s protagonist: islam.

Thomas Söderqvist: Christian tänk om vi hade haft en svensk Houellebecq som kunde skriva en roman om maktövertagandet på Södertörns Högskola …

Christian Abrahamsson: Ja, men helt otänkbart. Han/hon skulle lynchats.

Christian Abrahamsson: “Vi” har lynchat alla fritänkare från Swedenborg via Almqvist och Strindberg fram till våra dagar. Det är så svenskt det kan bli.

Christer Svennerlind: “Låtom oss hänga dem!” /Begravningsentreprenören i “Lagen väster om Pecos”

Johan Mårtensson: Because of his egotism and inability to love.

Thomas Söderqvist: I’m afraid he’s a very typical contemporary European intellectual.

Kjell Jonsson: Jag ska läsa den i svensk översättning som e-bok i Storytel – kulturskymning kamrater 😉

Anders Johan Hede Madsen: Det var den første jeg læste af ham og jeg kunne ikke li den, kunne ikke se noget der gjorde hovedpersonen værd at interessere sig for, slet ikke identificere sig med. Mange venner som er optaget af H sagde at jeg skulle gi ham en chance mere. Elementarpartikler fangede mig bedre. Og det virkede også tilbage fordi jeg indså at de tematisk var ret ens. Læste dem i øvrigt på fransk. Og på dansk. Fandt faktisk oversættelsen bedre end originale. Det siger sikkert noget om mit fransk.

Thomas Söderqvist: Anders , kan du slet ikke identifiere dig med Houellebecqs hovedperson?? Det er nok forskellen mellem dig og mig i et nøddeskal 🙂.

Christian Abrahamsson: Underbar intervju med Houellebecq https://www.youtube.com/watch?v=ZtiJQZTqu9M&t=189s

Christian Abrahamsson: Thomas jag tror en nyckel till Soumission finns i hans läsning av Tocqueville. För mig har läsningen av Tocqueville och då särskilt hans Minnen varit det som förändrat mitt sätt att se på samtiden allra mest. Det blir inte bättre. Ervin Rosenbergs översättning av Om demokratin i Amerika är enastående.

Christian Abrahamsson: https://www.cambridge.org/core/books/alexis-de-tocqueville-the-first-social-scientist/5AB4A3B62F43B7C067DD78B27FB3F6BB  underbar bok.

Thomas Söderqvist: Min franska är för dålig för den intervjun … Tack för ref till Elsters bok!

Christian Abrahamsson: tryck cc så får du text.

Thomas Söderqvist: Vadå tryck cc?

Christian Abrahamsson: nere i högra hörnet finns en text där det står cc. Då får du subtitels.

Thomas Söderqvist: Ah!!

Simon Olling Rebsdorf: Tak! Vidunderlig anmeldelse, som rykker bogen et godt stykke op på listen af must-reads.

Christian Abrahamsson: Torbjörn Elensky skrev en mycket bra text om boken för Göteborgs stadsteaters uppsättning av den som pjäs http://www.stadsteatern.goteborg.se/om-oss/din-teater/bakom-kulisserna-material/2017-2018/underkastelse/houellebecq-elensky/

Thomas Söderqvist: Det är möjligt att jag och Torbjörn kan enas om en tolkning om vi läser den högt samman. Det tar ca 10 timmar.

Thomas Söderqvist: Svårt att koncentrera mig just nu — ser Nolans ‘Inception’.

Nils Davoust: https://quillette.com/2017/10/05/read-houellebecq-free-mind/

Thomas Söderqvist: Tack för länk – den får bli dagens läsning i värmen med två skollediga ungar härhemma ….

Johan Åkerman: Intressant text!

Thomas Söderqvist: Nu har ungarna gått för att bada (jag hatar offentliga bad) och jag har fått tid att läsa artikeln i Quillette – mycket intressant (och delvis på linje med min tolkning av Soumission).

Johan Mårtensson: Houellebecq ifrågasätter alltså den heligaste av alla heliga kor: “Den sexuella revolutionen”. Vi lever i en i högsta grad sexuellt dysfunktionell kutur, en sexuell anarki som har extrema vinnare och förlorare. T.o.m. en moderat shariabaserad sexuell reglering vore att föredra enligt H. Frågan är om vi inte borde gå mot något som liknar våra egna rötter i stället.

Thomas Söderqvist: Frågan är om det är en sexuellt dysfunktionell kultur, eller tvärtom en kultur som frigjort människan från årtusenden av försök att blockera den sexuella selektionen. Sexuell selektion är en förbisedd evolutionär mekanism som sannolikt, tillsammans med genetisk drift, har mycket större betydelse för människans evolution än den klassiska s.k. naturliga selektionen.

Johan Mårtensson: Frågan är om en sådan kultur kommer att överleva. Speciellt som själva poängen med selektion sätts ur spel mha preventivmedel.

Johan Mårtensson: Idag har framgångsrika män sex med unga snygga kvinnor utan att det resulterar i några barn. Mindre framgångsrika män och äldre kvinnor frustreras.

Thomas Söderqvist: Johan: men den sexuella selektionen sätts ju inte ur spel idag, tvärtom. Partnerval sker i mycket hög grad utifrån ’looks’ och ömsesidig sexuell attraktion på datingmarknaden. I samhällen med sk hög sexualmoral sätts den sexuella selektionen däremot ur spel, tex genom undertryckande av sexuell signalering, att föräldrarna väljer äktenskapspartner mm.

Johan Mårtensson: Den sexuella selektionen fungerar bara om den “genetiskt högkvalitativa” parningen resulterar i offspring. Just detta hindras ju av preventivmedlen, och djupast sett av kvinnors rädsla att bli gravida.

Johan Mårtensson: Det samhälle som H anticiperar är ju däremot ett samhälle där alla kvinnor fördelas till framgångsrika män i en form där de vågar blir gravida, dvs de tror att de kommer att kunna ha sina barn under trygga förhållanden och bli försörjda. De mindre framgånsrika männen blir förstås utan, men det kanske är en fördel rent evolutionärt?

Thomas Söderqvist: En stor del av de långvariga parförhållanden och äktenskapen resulterar i barn. Barn i västliga länder idag är i hög grad resultatet av parning av två individer som blivit sexuellt attraherade av varandra, till skillnad från situationen i mer traditionella samhällen – det är därför sexuell selektion är mer vanlig i dag.

Thomas Söderqvist: ’Framgång’ i evolutionär mening (fitness) har ju bara att göra med hur mycket genmaterial en individ för vidare i populationen.

Thomas Söderqvist: Dvs de ur evolutionär synpunkt mest framgångsrika delarna av mänskligheten bor i utvecklingsländer i Afrika. Socialt ’framgångsrika’ individer i västliga länder för inte sina gener vidare i särskilt hög grad – de bidrar till en evolutionär cul de sac.

Johan Mårtensson: Ja men i ett framtida shariasystem kommer de att göra det. Ett problem är dock att sådana system ofta blir våldsamma och socialt instabila pga av alla unga män som “blir utan”. Säkert en icke negligerbar orsak till islamsk terrorism.

Nils Davoust: Väldigt kul och inspirerande läsning om vad som skulle kunna vara människans sexuella natur, något i stil med bonoboerna. (Jared Diamond har kärnfullt formulerat det ”att ha blivit bofast är en katastrof som mänskligheten ännu inte har hämtat sig ifrån.) https://en.wikipedia.org/wiki/Sex_at_Dawn

Thomas Söderqvist: Nils Davoust Alltid kul att läsa om sex 🙂

Lars Rydbeck: Alla verkar ta Underkastelse på allvar. Har svårt att göra det. En kittlande drömsyn av en människa som till varje pris vill Epater le Bourgeois ?

Thomas Söderqvist: Lars Rydbeck: Houellebecq’s fokusering på Huysman kan ju tyda på det.

Johan Mårtensson: Då glömmer man Huysmans postdekandenta böcker En route, La Cathédrale och L’Oblat.

Thomas Söderqvist: De blir nog nämnda i Houellebecqs nästa roman  🙂

Johan Mårtensson: Jag menar om man tror att referensen till Huysmanss antyder att han bara vill chocka borgarna.

Thomas Söderqvist: Johan Mårtensson – ja det mest chockerande idag vore ju att låta författarjaget skriva en avhandling om post-dekadenta författare.

Johan Mårtensson: Jag känner översättaren av Huysmans till svenska. Den första “dekadenta” romanen sålde bra i sverige, men inte de post dekadenta.

Johan Mårtensson: Däremot var just de succeer i Frankrike på sin tid.

Lena Kjersén Edman: Jag bjöd hem fem Facebookvänner (två kvinnor och tre män – i olika åldrar) på vin och samtal – då vi alla hade läst “Underkastelse”.
Det är ett år sedan nu, samtalet blev fantastiskt!

Thomas Söderqvist: Det kan jag livligt föreställa mig. Den kan knappast lämna någon oberörd.

Thomas Söderqvist

Author Thomas Söderqvist

More posts by Thomas Söderqvist

Leave a Reply