Skip to main content
Category

Autobiography

Money in the archive

By Autobiography, in English No Comments

4x500 kronorMy document archive is not only a source for long forgotten thoughts and events. It’s also turned out to be a source for unexpected wealth. When I opened a thin notebook titled ‘Notater 16/3 1976 – 3/4 1976’ I found these four bank notes from 1972. Unfortunately it happened only once.

This post was also published on Facebook (5 October 2015), generating a few comments

Read More

Moral and emotional self-spanking

By Autobiography, in English No Comments

Dedicated much of October 2015 to moral and emotional self-spanking at the highest level. Read more than 40-year-old correspondence, diary entries, draft scripts, etc. from my ten years as a political activist and social analyst in the 1970s. It was even more depressing than reading the letters from the failed relationship.

[Ägnade en stor del av september-oktober 2015 åt moralisk och känslomässig själv-spanking på högsta nivå. Läste mer än 40 år gamla brevväxlingar, dagboksanteckningar, manusutkast m.m. från mina tio år som politisk aktivist och samhällsanalytiker på 1970-talet. Det var mer deprimerande än att läsa breven från de förlista parförhållandena.]
Published on Facebook (25 September 2015) this post generated the following comments:

Read More

Jag öppnar dörrarna till minnesrummen

By Autobiography, in Swedish No Comments

Här är min metod till att öppna dörrarna till minnesrummen:

När jag väl hade insett att mitt minne är episodiskt — och primärt består av bilder av fysiska platser, byggnader och lokaler, befolkade av individer med vaga och uttryckslösa ansikten — så började jag dela upp min minnesvärld i ett antal distinkta rum. Till exempel barndomshemmet på Högbergsgatan i Stockholm, ett studieår vid Zoologiska Institutionen vid Stockholms universitet, de tio åren som lärare på naturvetenskapliga grundutbildningen i Roskilde, åren i radhuset i Galgebakken utanför Köpenhamn, ett år som postdoc i Palo Alto, etc. Sammanlagt urskiljde jag ett knappt hundratal rum, från 1950-talet till idag.

I nästa steg gick jag ännu mer systematiskt till verks. Jag öppnade dörrarna till rummen, ett efter ett, i kronologisk ordning, och lät minnena strömma ut. Det försiggick bäst i mörkret, i sängen på kvällarna. Jag lät mig översköljas av minnesbilder, stort och smått, från det specifika rummet. I några av rummen var minnestrycket så högt att jag måste stänga dörren på glänt för att inte bli överväldigad; jag skulle ju också hinna anteckna, åtminstone ett stickord eller två.

Fysiska platser och lokaler fyllde som sagt mest i minnesströmmen. Men efter hand blev platserna och lokalerna mer och mer befolkade med människor och allt färre saker och ting. Och till sist, när rummet nästan var tomt, och alla de yttre ramarna nerskrivna, så började det komma vaga reminiscenser av mänskliga relationer och känslor: rädsla, pinsamheter och enstaka moment av lycka. Dessa immateriella minnen var mycket svårare att få fatt i än de bastanta fysiska minnena: dessa emotioniella minnen gled lätt bort som rök i blåsten.

Länge låg jag där mörkret, kväll efter kväll och tittade in i tomma lägenheter, biografsalar, arbetsrum och möteslokaler, och såg människorna ur mitt liv. De fick klarare ansikten, de fick både för- och efternamn, och jag började ana känslor av sympati, konflikt, omsorg, motvilja, hat, förälskelse, kärlek och sorg.

Det blev en lång höst och för lite sömn emellanåt.

Publicerat på Facebook 17 September 2015 gav detta inlägg upphov till flera goda kommentarer: Read More

Episodic memory and narrative reconstruction

By Autobiography, in English No Comments

In the course of this project, I’ve spent evening after evening recollecting memories from my childhood and school years. I have jotted down pages of notes with several hundreds of flashes of recollections of places, objects and atmospheres, and sometimes people and feelings (what I call unit memories) from age 4-5 to age 18.

It strikes me that all these memories are episodic, i.e., they are about singular events and they haven’t at any time come forth in any particular chronological order. In other words, my memory is not organised as a narrative.

I guess I could — later on, in writing — reconstruct all these episodic unit memories in some kind of narrative order. But why should I do so? Reconstructing them narratively would, I think, be to violate my phenomenological experience of my own past. What would I actually gain from turning the actual, apparently unstructured, episodic order into a structured narrative?

Are there any of my knowledgeable philosophical / psychoanalytic / biographical / phenomenological / psychological / literary friends out there who could help me?

An almost idential version was published on Facebook, 9 September 2015 and generated a very large number of very interesting comments: Read More

Time to take stock

By Autobiography, in English One Comment

As Søren Kierkegaard once famously said, life is lived forwards, but can only be understood backwards.

blogpostI was born in Stockholm, Sweden, in 1946, right after the Second World War. Throughout my 50 years of academic life I’ve been busy, busy, busy. I have continuously explored new intellectual and scholarly vistas; like a fox I have jumped from one project to the other. I have rarely had time to, or interest in, looking back on my earlier life.

Now, 69 years later and with a professional career as an historian of science behind me, I still want to live forwards. Not least because I want to enjoy and foster my new brood of kids (here’s the youngest, he will be five years old next February).

But hopefully he and his two older sisters will benefit also from their father’s newly acquired interest in looking back on his career, his joys and sorrows, his few successes and way too many mistakes and lost opportunities. Although I think they should of course focus on living forwards for decades, they may nevertheless in some future time acknowledge the value of the old Greek notion of γνῶθι σεαυτόν (know thyself).

The idea for this website dawned upon me one day last summer. I had decided to leave my job as Director of the Medical Museion in Copenhagen after 15 years, and suddenly I felt an urge to take stock before going on to the next — yet somewhat underdefined — phase in life

The title ‘Life Recollected’ reflects the various intellectual and scholarly aims of and interests behind the site. I will get back to these aims and interests in later postings, and will also treat them more systematically in the static pages listed in the menu at top of this page.

Published in a shorter version on Facebook 30 June 2015, generating a few comments:

Read More

Dan Zahavi og følelser

By in Swedish No Comments

“Dan Zahavi har arbejdet med spørgsmål relateret til selv, selverfaring og socialitet i næsten 20 år, men han har aldrig tidligere fokuseret særlig meget på vores følelsesliv”, skriver en webjournalist på KU’s hjemmeside. Hvorfor spørger journalisten mon ikke hvordan det overhovedet er muligt at beskæftige sig med ‘selv’ og ‘selverfaring’ igennem tyve år uden at interessere sig for følelserne?

Published on Facebook 6 December 2010; no comments