September 2010

The covers of most major scientific journals are plastered with beautiful, realistic pictures taken with the latest advances in microscope technology. This month’s Nature Medicine is no exception.

Few of these images, however, have the qualities of David Goodsell’s works of art. Goodsell, who is based at the Scripps Research Institute in La Jolla, California, creates hyperrealist paintings that render the molecular world not as an abstract, diagrammatical space as we know it from biochemistry textbooks, but as a teeming, chaotic, dense and beautiful mess. They are simple, yet they portray the complexity and distinct organization of subcellular life in a way that no ‘real image’ can.

For example, Goodsell’s pseudocolor depiction of HIV — shown here in cross-section and incorporating all current information from structural biology and electron microscopy — gives a much-maligned pathogen a unique artistic quality.

Reminiscent of those of the Pre-Raphaelite painters, William Morris, and the Austrian symbolist Gustav Klimt, the hybrid ornamental-organic style of this and Goodsell’s other paintings give the molecular world a retro feel, bringing the cell and its contents closer to us and our lives. The challenge of putting biomedicine on display in museums and engaging the public at large is to make connections between the abstract visualizations of the molecular world and the lived existence of the postgenomic individual. It’s one of Goodsell’s great contributions that he offers a way to bridge this gulf.

Read more here (Nature Medicine, vol. 16, September, p. 943, 2010)

Museums have become safe houses. Great public dormitories where art [or science?] sleeps after the officials testify that it has earned some rest. All risks are controlled and all rivalries canceled by the professionally cutting-edge and tolerant institution. They tell two stories. They are the official messengers of the mainstream and the dull record of whatever has happened to acquire power. But they tell another story: They are documents of the violence of canonization and they reveal themselves as belonging to power and discipline. There is no story of art without a story of cultural division and cultural denigration!

Quoted from The New Futurist Manifesto by Dave Beech, Andy Hewitt and Mel Jordan (The Freee Art Collective).

Er du interesseret i medicinhistorie og den sociale web? Selv den, som ikke taler svensk til daglig, kan få noget ud af den her session på de Teknik- och vetenskapshistoriska dagarna 2010 i Göteborg:

Sociala medier och vetenskaps- och teknikhistoria. Dags för teknik- och vetenskapshistoria 2.0?

Under de senaste 10 åren har sociala webmedier (wikis, blogs, Facebook, Twitter m.m.) revolutionerat hundratals miljoner människors sätt att använda webben. Vetenskaps- och teknologihistorisk samt STS-orienterad forskning och förmedling har däremot ännu inte förhållit sig särskilt aktivt till denna utveckling. Det är dock svårt att föreställa sig att dessa ämnen på sikt kan undgå att integrera sociala webmedier i sin praxis. I den här sessionen hade vi tänkt oss att reflektera över vilka konsekvenser sociala webmedier har för vår akademiska praxis – både idag och inom en överskådlig framtid. Vi kommer att ta utgångspunkt i våra egna erfarenheter av sociala webmedier och i en del aktuell forskning på området. I god social webmedie-anda vil vi gärna engagera konferensdeltagarna och sessionen kommer därför att organiseras som en kombination av korta inlägg och diskussion. Som förberedelse av sessionen kommer vi också att upprätta ett virtuellt rum på ett eller flera medier (Facebook? blog?) i september.

Hvis du er interesseret i at præsentere på konferencen, kontakt mig (som er sessionsansvarig): Thomas Söderqvist thss@sund.ku.dk.

Jeg var lige ved at sætte tastaturet i backgear i går da jeg fik en mail i indbakken, der fortalte, at organisationen Museer i København og Omegn (MIK i daglig tale) lige har skiftet navn til Kulturklik. Og fået en ny “visuel identitet”.

Formanden for MIK, Frank Allan Rasmussen, siger, at han er “yderst tilfreds” med det nye navn og identitet.

Jeg er meget uenig. Navnet Kulturklik er udtryk for en dyb misforståelse af, hvad museer handler om.

Museer handler ikke om at klikke sig ind på kultur på webben. Det kan godt være at nogen mener at man er med på vognen ved udsende digitale identitetssignaler. Men i min optik er man dermed snarere med på slæbevognen.

Efter femten år af digital eufori, begynder vi at forstå at museerne handler om noget hinsides web- og klik-kulturen. Museerne er locations for alle dem, der er ved at blive trætte af den digitale støj. Museerne er arnesteder for en post-digital materiel kultur.

Museer i København og Omegn er et godt retronavn. Det er ikke særlig spændende, det er ikke spor sexet eller cool. Men det er lige præcis, hvad de fleste museer i København og omegn faktisk handler om.

Det værste med navnet Kulturklik er altså, at det overfladisk set oser af ny og spændende digital “progressivitet”, men i virkeligheden er det dybt konservativt. Det peger bagud istedet for fremad. It’s so much yesterday. Om igen!

Læs mere om den nye “identitet” her.

Én af vores phd-stipendiater, Morten Hillgaard Bülow, er blevet interviewet i Weekendavisen (3. september, sektion Ideer) om sit og Marie-Louise Holm’s speciale ‘Det stof, mænd er gjort af’.

If you write or read blogs that include history of science and medicine, you may be interested in filling in this short online survey posted by Jaipreet Virdi, a PhD candidate at the University of Toronto — it only takes a minute or two. Jaipreet explains the background for the survey here.

(Thanks, Rebekah, for the tip. Rebekah also recommends this link to a good list of blogs and twitter accounts with history of science content).