Hur en homoerotisk dröm kan bryta en skrivblockering

Pederastisk scen på attisk vas, ca. 480 f.Kr. München: Staatlich Antikensammlungen.

År 1984 skrev jag slutmanuskriptet till min doktorsavhandling om den svenska ekologins historia. Under vintern, våren och sommaren gick det som smort att skriva, men i oktober-november gick jag in i väggen. Dagboken är fylld av känslor av hopplöshet och tvivel. Flera gången övervägde jag tydligen att helt avbryta arbetet.

Men tidigt måndag morgon den 4 december vände det. Enligt dagboken senare samma dag vaknade jag ur en dröm om ett “ömsint homosexuellt förhållande” till Bengt Pettersson, den då nyligen pensionerade professorn i växtekologi vid Umeå Universitet.

Drömmen gjorde ett “stort intryck på mig”, skrev jag, om inte annat därför att jag både tidigare och senare i livet varit renodlat heterosexuell, och sällan eller aldrig drömt homoerotiska drömmar. Jag skrev också att det nog inte var nån tillfällighet att drömmen handlade om just Bengt Pettersson, eftersom han var den förste ekolog jag hade pratat med tio år tidigare när jag gick och valde avhandlingsämne; det var han som hade satt mig på spåret av relevant växtekologisk litteratur, och honom jag hade gjort den längsta intervjun med. Och han hade alltid varit vänlig och tillmötesgående och t.o.m. läst ett kapitel i utkast.

Medan jag tänkte och skrev allt detta i dagboken några timmar senare så försvann min skrivblockering som dimma i soluppgången. Jag bestämde mig i upprymt tillstånd samma dag för att göra avhandlingen färdig: “Han har förlöst mig. Stunden är inne. Jag blir färdig”, skrev jag. Och det blev jag halvannat år senare (The Ecologists, 1986).

När jag läser om den här dagboksanteckningen från december 1984 får begreppet förlösning, mentorskap och akademisk pederasti (παιδεραστία) — om än bara i drömmens form, inte i verkligheten som i den klassiska grekiska kulturen — en helt annan innebörd för mig.

Jag undrar om andra har upplevt något liknande, dvs. att en intensiv erotisk dröm kan lösa upp en (i detta fall närmast depressiv) akademisk skrivblockering?

Denna post bygger på två Facebookinlägg, en på min egen tidslinje den 2 juni 2017 och en på FB-gruppen Högskoleläckan den 25 december 2017. Här är ett urval av kommentarerna till inläggen:

Jan Almäng: Dina memoarer lär bli intressant läsning. 🙂

Thomas Söderqvist: Tack – det här är faktiskt en av de akademiskt sett mer intressanta drömmarna. Många andra drömmar är mycket mer dramatiska, tex. den där jag hugger min mor i småbitar med en machete. Den återvänder jag till.

Jan Almäng: När jag höll på att avsluta mitt avhandlingsmanuskript drömde jag fö att jag hamnade på arbetsläger med uppgift att gräva diken. Arbetsledare var min handledare Helge Malmgren. (Vi hade både då och nu en bra relation, även om vi har rykit ihop några gånger – länge sedan sist dock)

Thomas Söderqvist: Gräva diken! Ha, ha! Det låter som en riktig filosofdröm 🙂

Helge Malmgren: Min tanke måste ha varit att du skulle bli grävande filosof-journalist. Och så blev det ju! ⛏️⛏️⛏️

Image may contain: 1 person, textChristian Abrahamsson 🙂

Thomas Söderqvist (Han liknar faktiskt Bengt Pettersson en smula). BPs doktorsavhandling “Slåtterängar i Grangärde Finnmark” (1954) introducerade ekosystembegreppet i svensk botanik (https://www.diva-portal.org/…/diva2:565424/FULLTEXT01.pdf). Det var så jag fick kontakt med honom – avhandlingen tog utgångspunkt i min fascination av ekosystembegreppets snabba genomslag i svensk forskningspolitik.

Christian Abrahamsson: Det där memet sammanfattar psykoanalysen för mig.

Thomas Söderqvist: No cunts anywhere?

Christian Abrahamsson: Ursäkta. Jag var tvungen. Jag har för övrigt själv haft en sån dröm. Det var mycket märkligt. Tyvärr så tog den inte bort några blockeringar.

Thomas Söderqvist: Kanske är sådana pederast-drömmar vanligare än vi vill erkänna poffentligt?

Christian Abrahamsson: Mycket möjligt.

Andreas Altermann: Ja, inte för att det är något nytt för dig förmodligen. Men som du vet så är det vanliga i en psykoanalytisk möjlig tolkning att se allt i drömmen som delar av dig själv. Din mentor och du förenas, den du var med den du ville bli, och det hela bejakas till och med lustfyllt, alltså, du måste ha lust att bli till den del av dig som är som honom. Hade väl jag sagt och tagit 900 kr för det du redan visste. Jag hoppas att det är uppenbart hur jag menar även om jag skrivit slarvigt. Drömmen är enastående och vacker.

Thomas Söderqvist: Andreas: din psykoanalytiska tolkningen är säkert närliggande, men jag tror snarare att BP var som den far jag skulle vilja ha haft, men aldrig blev: lugn, faderlig, kunnig, tålmodig, pratade gotländska.

Lars-Erik Liljelund: Men BP hade en ärkefiende i Umeå – trädgårdsmästaren vid institutionen – som han stred med under nästan hela sin tid där. Kommer inte ihåg om du har med detta men det har berättats för mig att BP hade då han kom till Umeå planterade en ek från södra sverige utanför den länga där han satt. Den tog sig rätt hyfsad men den dagen då BP gick i pension så sågade trädgårdsmästaren ner eken.

Thomas Söderqvist: Ha, ha, ha! Vilken historia! Nej, den hade jag inte hört förr. Jättebra! Jag tror BP kunde vara rätt envis och tjurig också, om jag minns rätt. Och vilken jävla trädgårdsmästare – hade det gått på Botan i Stockholm, Lars-Erik?

Thomas Söderqvist: Den historien borde berättas på Umeå Universitets hemsida androm till skräck och varnagel.

Lars-Erik Liljelund: Tror inte det, att det skulle gått i Stockholm alltså. Folke Fagerlind var ju en mästare i att stöka till det runt omkring sig, ungefär som Sören Jensen, men det var mera på labben där han fick tillträdesförbud (vilket innebar att han var där och härjade på helgerna). Folke var ju väldigt stridbar men mera mot akademiska kollegor än trädgårdsmästare.

Signe Hegelund: Smukt ❤️
Faidros i moderne Skandinavisk kontekst .

Thomas Söderqvist: Tak!

Johannes Töger: Fantastiskt fint och intressant inlägg!

Thomas Söderqvist: Tack, Johannes.

Johannes Töger: Var det viktigt för dig att få Bengts “godkännande” tror du?

Thomas Söderqvist: Ja, det var det kanske – men BP, som han kallades, var iofs bara en av de många ekologer jag hade intervjuat och vars arbeten jag läst. Det var nog fler än honom jag i så fall ville ha accept av. Men allra viktigast var att få mina ämneskollegers (idéhistoria och vetenskapsteori) accept.

Johannes Töger: Kanske var han en symbol för kollegiet?

Thomas Söderqvist: Bra fråga – egentligen tror jag han var en av de första bland ekologerna (dvs mina nutidshistoriska studieobjekt) som bäst förstod och sympatiserade med mitt projekt.

Rikard Friberg von Sydow: Bra text! Ingen dröm hittills, men jag är en person som pendlar rätt mycket mellan nattsvart depression och stark entusiasm. Och det är ganska små saker som gör att det byter. En ny idé, en mening i en bok, något någon säger. Och helt plötsligt så är skaparlusten tillbaka.

Thomas Söderqvist: Du kanske inte drömmer så mycket? Eller glömmer du dina drömmar?

Rikard Friberg von Sydow: Nuförtiden glömmer jag dem nog. Hade ett mer intensivt drömliv fram till jag var 25 ungefär.

Thomas Söderqvist: Jag drömmer våldsamt mycket, varje natt. Förr i tiden kunde jag ofta minnas drömmarna tillräckligt länge för att hinna skriva ner dem. Nuförtiden försvinner de på några få sekunder efter att jag har vaknat.

Johannes Töger: Min kreativitet går i vågor. Perioder av “brötjobb” går över i “inspiration” och sedan tillbaka. Varje period är flera veckor. Perioder av inspiration påbörjas ofta efter starka upplevelser i livet, t.ex. en stor fest, en begravning eller en spännande resa.

Thomas Söderqvist: Kan dessa starka upplevelser också vara ett musikstycke eller en uppskakande film eller något du läst?

Johannes Töger: Njaa det brukar liksom inte räcka!

Johannes Töger: Det behöver vara en upplevelse i “verkligheten”… fjällvandring är effektivt t.ex.

Thomas Söderqvist: Kanske det är så att vilket som helt ‘verklighetsbad’ — inte nödvändigtvis ‘starka’, utan bara ‘verklighetsnära’ upplevelser — frigör din mentala förmåga?

Johannes Töger: Kanske det!

Sverker Lindblad: Vacker och intressant text. Skrivandet blir ofta en tyst praktik liksom hur hantera blockering. Här en alternativ och lite trivial berättelse: Jag undrar ifall jag skrivit en avhandling om jag inte brutit foten i fotboll och fick sitta med den högt och hade tråkigt. Det var foten som blockerade mig och fick mig att ta itu med texten. Då skrev jag på en reseskrivmaskin huvudparten av avhandlingen på basis av några undersökningar som jag gjort. I mitten av sjuttiotalet var det ingen större press att vare sig skriva eller disputera och jag hade kanske ägnat mig åt annat om inte foten var i vägen.

Thomas Söderqvist Jag har hört liknande historier om forskare som började sina karriärer i sjukhussängar och i fångläger (har inga referenser tyvärr). Det är iofs inte den vanligaste karriärvägen precis, men det är nog utan tvekan befordrande för tankeverksamheten att ha långtråkigt.

 

 

Thomas Söderqvist

Author Thomas Söderqvist

More posts by Thomas Söderqvist

Leave a Reply