Moral and emotional self-spanking

(in Swedish, see approx. engelsk flagga translation here)

Ägnade en stor del av september-oktober 2015 åt moralisk och känslomässig själv-spanking på högsta nivå. Läste mer än 40 år gamla brevväxlingar, dagboksanteckningar, manusutkast m.m. från mina tio år som politisk aktivist och samhällsanalytiker på 1970-talet. Det var nästan mer deprimerande än att läsa breven från de förlista parförhållandena.

Published on Facebook (25 September 2015) this post generated the following comments:

Troels Degn Johansson: Haha! Men godt at se, at du er kommet igennem fornægtelsen/”denial”
Carsten Sestoft: Uha da! Men hvori består egentlig det deprimerende?
Thomas Söderqvist: For at citere Poeten: “And thus the native hue of resolution, Is sicklied o’er with the pale cast of thought”.
Carsten Sestoft: Er ikke sikker på at jeg forstår – “there is nothing either good or bad but thinking makes it so”?
Thomas Söderqvist: Jo, det jag menar är att jag var full av energi och beslutsamhet och gåpåanda och vilja att förändra världen i allmänhet och RUC i synnerhet, och skapa ny intressant kunskap om det ena och det andra och det tredje — allt detta hade jag (lyckligt?) glömt men nu grävs det hela upp ur minnet igen och blir underkastat min livserfarenhet och kritiska blick — och så blir jag en smula deprimerad.