Monthly Archives: December 2016

Question for my friends: do you throw personal stuff away?

Questionnaire for my friends – when it comes to personal things, do you keep them for the future or do you throw them away after a while? And do you treat documents, books, images, and material stuff differently?

I am a compulsive saver of documents and photos (and books), but tend to throw material stuff away. I know at least one person who has it exactly the other way around.

What about you? Are you a saver or do you throw away? And what kind of stuff do you keep and what do you discard?

Published as two separate posts on Facebook (25 and 26 September 2015), this image generated the following comments:

Kenneth L. Caneva Jesus, Thomas! Are you sure you want to reveal yourself to the world as such a pack rat? I could have put it less kindly . . .

Thomas Söderqvist I AM a pack rat, Kenneth, and I’m PROUD of it. My grandfather was a pack rat too (I’ve got 11 volumes of his daily diaries in my book shelf.) And don’t forget that we biographers just adore subjects who’ve spent their lives as pack rats. When I die my kids can burn it all, but until then … And besides, this is a historical document, a typical example of what a personal phone directory looked like in the days before digital phone books; the current generation have no idea what such a thing looked like. Maybe I should donate it to the local museum?

Kenneth L. Caneva I was teasing you. I’m something of a saver myself–and have all my old address books (Who WERE some of those people?). I’ve often thought that if it hadn’t been for issues of space–and having moved around–I’d still own everything I ever owned. (Ah, the comic books and baseball cards!) But Jane was a tosser, and she infected me.

Anne Lykke Frederiksen Bendix og Edith øverst med rødt

Thomas Söderqvist Kan du huske den telefontavle, Anne? Jag tror faktisk det er dig, der har skrevet TeLeFoN-TaVLe med store bogstaver i midten smile emoticon De første telefonnumre er fra ca. 1974-75 – de sidste fra 1979-80. Det er fantastisk at have sit sociale liv samlet på et stykke pap i det kompakte format på den måde.

Anne Lykke Frederiksen Den husker jeg
Og også mange af de mennesker “der gemmer sig bag” ved et nummer og ja mindes også – de meget forskellige oplevelser forbundet dermed.
Men husker – nu ikke – at jeg har dekoreret den!

Thomas Söderqvist Det er ikke min måde at skrive bogstaver på, og den er for avancerat for at være Sørens eller Annas – så det må nok næsten være dig der har lavet de smukke bogstaver smile emoticon

Thomas Söderqvist Det strejfede mig, men jeg kan ikke huske at hun tekstede på den kunstfærdige måde – men du kan have ret, for nogle nummer er til folk jeg havde kontakt med udelukkende i 1974-75.

Thomas Söderqvist Kenneth, some of the people I’ve met throughout my life were compulsive savers of documents but threw things away (like Niels Jerne!), others did the other way around.

Tom Fisher …I’m not sure many will admit to being a tosser Thomas Söderqvist. I’m married to a chucker of things who hoards documents and am a hoarder of things, but not documents.

Thomas Söderqvist Got it, Tom, I’ve changed the wording accordingly. -)http://www.urbandictionary.com/define.php?term=A+-+Tosser

Lotte Thrane Altså, kære Thomas – skal du ikke snart have dig et rigtigt arbejde (igen)?

Thomas Söderqvist Ha, ha! Det her *er* mit arbejde. Jag bruger mig selv som studieobjekt for en autoetnografisk undersøgelse der skal give empirisk tyngde till en teoretisk gennemgang af begrebet ‘succesful ageing’. (Som ifølge min opfattelse må indkorporere den klassiske tradition for selvbiografisk kend-dig-selv-litteratur.) Intet mindre! Jeg er ved at lave en hjemmeside, den bliver snart åben for den måbende offentlighed.

Thomas Söderqvist Og kom så igen, Lotte, samler du på breve, regninger, biobiletter, fotos, etc. etc. eller smider du det hele væk efterhånden?

Thony Christie I keep and then when the piles get too big I chuck.

Lotte Thrane Jeg delagtiggør ikke alverden i det. Hm. Endnu.

Kathy Olesko I would keep that one. Memories.

Thomas Söderqvist Memories is the stuff that life is made of.

Nathaniel Comfort I’m more like you–very hard to throw/give away books, except truly awful ones.

Thomas Söderqvist I can’t even throw away the staples of lousy Swedish crime fiction stories I buy and read during our vacation.

De två mest underbara åren i mitt professionella liv – med studier av grekisk grammatik

bokhyllan-med-grekiska-litteraturJag ägnar morgontimmarna åt att dammsuga i bokhyllorna. Det är 18 år sedan jag senast gjorde det. Som emeritus har man mer tid till att hålla dammet borta.

Varje bok blir dammsugen och avtorkad. Men jag försöker undgå att se på böckerna, försöker hålla minnena borta, låta bli att överväldigas av känslor. Det är ju dammsugning jag håller på med, inte memoarer.

De tre hyllmetrarna i den smala hyllsektionen i mitten på fotot innehåller böcker från en av de bästa perioderna i mitt liv: de två åren när jag läste grekiska i slutet av 1990-talet. Från hösten 1997 till försommaren 1999 var jag helt uppslukad av allt grekiskt — först och främst språket, men också antik filosofi, konst och litteratur.

Jag hade varit på Roskilde Universitetscenter i drygt 25 år (och var innerligt trött på det) och hade just blivit färdig med min stora Niels K. Jerne-biografi (och var trött på immunologihistoria också). Och så fick jag, närmast som en skänk från ovan, en 5-årig forskningsrådsprofessur för att studera forskarbiografin som genre.

Fem år kändes som en evighet. Jag tyckte jag hade gott om tid och beslutade mig för att göra det grundligt och gå tillbaka till den biografiska genrens rötter, dvs.till den antika biografin. Och då låg det naturligtvis nära till hands att läsa Plutarchos och de andra pionjärerna i original. För översättningar kan man ju inte lita på, väl?

Jag hade gått reallinjen på gymnasiet, med matte, fysik och biologi, dvs, hade inte läst varken latin eller grekiska, så det var bara att sätta sig på skolbänken igen. Under de två årens tid lärde jag mig språket ca. 15 timmar i veckan, och de övriga 45 timmarna ägnade jag åt den antika biografitraditionen och läste upp litteraturen om den biografiska genren.

Det var två helt underbara år. Lärorikt är ett fattigt ord. Det var en helt ny värld som öppnades för mig. Ett nytt alfabet, ett nytt språk, en ny grammatik, rötterna till Västerlandet. Jag svävade på små moln av studielycka. Lärde mig helt nya dimensioner av vetenskapligt arbete. Man blir en annan (om än inte bättre?) människa av att lusläsa C.B.R Pellings 200 sidor långa filologiska kommentar till Plutarchos 65 sidor korta biografi över Antonius.

Våren 1999, just när jag hade skrivit min avslutande uppsats (om Plutarchos Aristides-biografi), fick jag besked om att jag hade fått professuren i medicinhistoria vid Köpenhamns Universitet. Och så gled jag över till att studera mer nutida biografier och så småningom kom jag in på materiell kultur – men det är en annan historia.

Jag längtar ofta tillbaka till de två åren. Valde jeg fel bana i gymnasiet? Skulle jag ha gått helklassisk gren istället för att kämpa med matematiken och fysiken?

Jag tror inte det. Jag ångrar inte mina tio års naturvetenskapliga skolning under ungdomsåren. Lika litet som jag ångrar de följande 45 åren som vetenskapshistoriker och museiman. Men det ändrar inte på att de två åren med näsan nere i grekiska diateser, aspekter och modalsyntax nog var de lyckligaste i mitt professionella liv.

Och så tillbaka till dammsugaren (ηλεκτρική σκούπα).

(först publicerad som Facebook-poster den 30 november och 1 december 2016)